Flash Fiction
När han hängde där, spikad på korset för just de människor som föraktade honom, lyckades orden inte fånga den olidliga smärtan som for genom varje tum av hans kropp.
Hans puls försvagades, varje hjärtslag ett dolkliknande hugg som skickade vågor av smärta till hans hjärna. Blod och vätskor läckte från hans sår, tömde hans livskraft och orsakade hypovolemi. Hans halvexponerade vävnader och muskler vred sig och krampade, uppslukade av smärta, medan hans smärtreceptorer skrek i protest.
Tyngden av hans kropp tryckte mot hans bröst, kvävde hans lungor och lämnade honom berövad på dyrbart syre. Han visste att hans andningsorgan snart skulle misslyckas och att hans organ skulle sluta fungera, vilket skulle leda till hjärtstillestånd.
Hans hals kändes uttorkad, som om tusen nålar hade genomborrat den, och hans tunga krampade okontrollerat. Även när blodet flödade över hans mun, förblev törsten osläckad.
Trots kroppens rop om tröst, skickade varje rörelse ångest genom hans händer och fötter. Hans hjärna bombarderades med miljarder signaler från hans smärtreceptorer och lämnade den praktiskt taget friterad.
Men mitt i plågan kom den värsta smärtan av allt från vetskapen om att far hade vänt bort sin blick. Med sina sista krafter ropade han och frågade varför han blivit övergiven, trots att han redan visste svaret. Även om han hade förväntat sig att det skulle vara så outhärdligt, så kunde han bara inte ta det.
Tomheten i det ögonblicket kvävdes, det var som om han drunknade i sorg. Detta var tyngden av den som var avsedd att bära syndens straff för världen.
Ändå tröstade han sig i att veta att det var allt värt det. På den tredje dagen skulle far föra honom tillbaka från graven, och mänskligheten skulle slutligen försonas med Gud.
Ja, det var allt värt det. Och med den tanken i åtanke visste han att det var dags. Hans hjärta svek, hans lungor kollapsade och hans hjärna kunde inte ta emot några fler signaler när jag gav upp spöket. Men även i döden visste han att han hade segrat. Uppdraget fullbordades. Nu ska mänskligheten ha hopp om återlösning.
